Alla inlägg den 14 oktober 2012

Av Britt - 14 oktober 2012 20:31

Halloj igen!


Ja då var det söndagskväll och liten stund över att sitta vid datorn.

Veckan har verkligen varit upp och ner.


Valparna är hemma medan vi går på morgonpromenaden och sover på maten.

När vi så kommer tillbaks är de redo för lek och bus med lilla taxflickan Flisan.


  Full fart och alla på stackars Flisan!


När inte Flisan är här på dagarna älskar valparna att busa runt i den gamla soffan ute på altanen.

Casanova är en riktig vilde och hoppar glatt upp på bord och hundburar.

Ja jisses snart har han väl brutit benet eller nåt!

 

Julia gnager ben och Casanova försöker döda strutsen

 

Hrmmm undrar om man kan hoppa ner där?

Casanova på flygburen

 

Chica är inte sämre hon, Upp på bordet!

   

Casanova anfaller Julia i ett försök att sno benet.

 

Casanova besviken, gick inget bra att försöka sno Julias ben

   

Får väl passa på och kolla om mamma har någon tröstemjölk kvar....


  Casanova och Julia


  Full fart på hundarna ute!

Ja så här härligt har hundarna det i höstvädret när det inte regnar.


Själv fick jag en fruktansvärd frossa,illamående och värk i höger sida klockan 21 på onsdagskvällen.

Satt helt oskyldigt i tvfåtöljen och tittade på tv!

På morgonen, efter en jättejobbig natt fick jag en akuttid till vårdcentralen, där en jättegullig AT läkare tog emot mig. En massa blodprover togs, temp mm.

Tempen visade på 37.6 eftersom jag tagit febernedsättande medicin hemma på morgonen. Snabbsänkan var 86 så något var galet. Hon remitterade mig vidare till akuten på Lasarettet, dit jag anlände klockan 12.10, då hon misstänkte att det kanske skulle vara blindtarmen som var boven.

Fyra nummer före mig till inskrivningen, tog det 35 minuter att expediera, så klockan 12.45 skrevs jag äntligen in. Akuten på Nyköpingslasarett har infört ett nytt system Triage, där patienternas åkomma snabbt ska bedömas så att de svårast sjuka går först.

Den bedömningen av mig gjordes klockan 14.45

Det kallar jag inte Triage!!

Efter två timmar på en brits i korridoren fick jag komma in på ett rum.

Jag sa till sjuksköterskan som ursäktade väntan:

Om det var en brusten blindtarm jag kommit hit med så skulle jag inte må så bra nu!

Han höll med om att det var helt galet, tog om alla prover på mig eftersom de inte läst varken i min journal eller på remissen jag hade med mig och lovade att meddela läkaren att jag hade väldigt ont, så skulle jag snabbt få smärtlindring.....

Klockan 17.15 kom läkaren, det var snabbt !??

Hon sa bara till mig : du skall läggas in för observation det förstår du väl.

Någon smärtlindring ville hon inte ge mig innan bakjouren tittat på mig hon var ju bara underläkare, så först klockan 18 kom Bakjour kirurgen in till mig, klämde på min onda mage och sa till sköterskan: Ge henne omedelbart morfin och dropp. jag opererar så fort vi har en operationssal ledig.

ÄNTLIGEN lite smärtlindring!!

För att inte tala om lite vätska.

Jag hade ju inte ätit eller druckit något sedan klockan 07.30 ( en klunk vatten och en liiiiten smörgåsbit)

 

Vad vore livet utan Ringerdropp!!

Klockan hann bli 24 precis innan jag kördes upp på operation och klockan 02.30 var jag klar och inne på IVA för postopövervakning, en blindtarm fattigare( fast den var tydligen inte inflammerad, allt såg bra ut enligt operatören).

Sååå skönt, ingen smärta, egen fyrsal och en jättesnäll och proffsig sjuksköterska som såg till att jag mådde bra.

Att jag fått något tjall på kisseriet löste de så enkelt så på IVA.

En kateter senare och vips så var blåsan tömd.

Tyvärr tog det ljuva postoplivet slut där upe på mitt gamla jobb, för klockan 07 kördes jag ner till Kortvårdsavdelningen igen och där var det ny personal som jobbade...

Om jag säger så här och är lite snäll.. så skulle kanske inte de jag träffade jobba med sjuka människor.....

De tre gamla damerna som låg på mitt rum hade inte ens fått veta var larmknappen eller lyset satt.

En liten gumma född 1926 lade de ovanpå den bäddade sängen, öppnade fönstret så den 4 gradiga höstkylan blåste rakt in på gumman som bara hade en liten tunn gul filt på sig.

Gumman( 41 kg tung med obefintligt kroppsfett) låg och ropade med svag röst: jag fryser, jag fryser!

Jag larmade på personalen som kom och gav gumman en filt till och var på väg att rusa ut när jag bad dem stänga fönstret i rummet också.

Ja just det, svarade tjejen, ni har ju den här kalla salen ja, den som inte elementen fungerar på....Tänk vi tycker synd om er stackare som ska behöva ligga här hela dagarna och frysa, vi springer ju runt hela tiden så vi fryser ju inte..

Vet inte om hon var ironisk eller?!

I allafall stängde hon fönstret och hämtade en larmknapp och hängde upp framför gumman så hon skulle kunna larma.

Efter en stund lyckades jag ta mig själv ur sängen, där jag hade två filtar och två operationstäcken ovanpå mig för att inte frysa ihjäl ( och jag har MASSA kroppsfett) och ut i korridoren och hämta mig några smörgåsar.

 

Mums, det var gott.

Efter jag ätit smörgåsarna kom en sköterska in och sa: Nya bud, du får inte äta eller dricka igen förrens du fått klartecken på att det inte är flödesstopp på njurarna, du ska upp på ultraljud snart.

Vilken tur jag hann äta två smörgåsar och dricka en kopp kaffe innan läkaren beställde njurkollen.

(Jag kunde fortfarande inte tömma blåsan själv utan behövde hjälp med det.)

Nåja, strax före lunch var jag upp till röntgen och fick njurar och urinblåsa ultraljudade och allt såg bra ut.

Okej till mat igen!

Fast när lunchen kom glömde de bort att ge mig mat....

Som tur var hade min snälla son redan erbjudit sig komma upp till avdelningen med en liten sushi till mamma.

Och den smakade såååå gott!

Cirka klockan 14 var det skiftbyte på avdelningen och när kvällspersonalen kom in på mitt rum hade jag koliksmärtor i magen, låg i fosterställning och grät av smärta.

Då säger Sjuksköterskan I: Du skulle kanske inte ha ätit sushin till lunch!

(Nähä? Vad skulle jag ätit då? Luften i rummet?)

Jag som hade värsta tänkbara smärtan dvs VAS 10. Skrek och grät att de skulle hämta en läkare!

Jaha sa de och gick........

Efter ca 10 minuter var anfallet över och jag gick ut för att leta reda på sjuksköterskan.

Hittade henne och bad om ursäkt om jag varit otrevlig, men jag hade ju så hemskt ont när de kom.

Ja vi såg det svarade hon, det är ok, vi glömmer det!

Sedan frågade jag henne om hon visste hur mycket mat det var på min sushi?

Nej, det vet väl inte jag blev svaret??

Jag berättade då att det var 80 gr grillad lax och 120g kokt ris.

OJ, det var inte någon stor portion svarade hon!

Jag frågade om det skulle komma en läkare men hon hade inte fått tag på någon blev svaret!

Några minuter senare, klockan 14.30 kom hon in på mitt rum med 1st 20mg omeprazolkapsel och 2 st Panodil.

Det var smärtlindringen det!

Att jag inte kunde kissa själv förklarade hon för mig kunde bero på att det satt sig här uppe hos mig sa hon och knackade på sitt huvud!!

Timmarna gick och någon läkare kom inte, jag frågade då om jag inte kunde gå in i nästa korridor ( akuten) för där visste jag ju att det fanns åtminstone två läkare men det fick jag inte!

Då gick jag in på Apoteket och köpte Diklofenak åt mig till smärtlindring och blandade med mina egna piller!

Japp, bra sjukvård i Nyköping, vill du slippa ha ont, gå in på Apoteket och köp din egen medicin!!

Nu ska Landstingsolitikerna höja landstingsskatten med 60 öre!!

Gärna det om pengarna går till mer personal och kanske lite till att smärtlindra nyopererade patienter??

Nåja, nästa dag dök överläkaren upp och hans förklaring till allt det onda : Feber, frossa, illamående, magkramper, buksmärta, urinstämma,hög CRP var .......trumvirvel  V I R U S!!


Får du mer ont kom tillbaks!

 

Skulle inte tro det!!

 

Blir ett annat sjukhus som får äran att träffa mig.

 

Däremot blir det en liten skrivelse till Patientnämnden om Sjuksköterskans bemötande!

Kan säga så pass mycket att med tanke på hur gammal hon såg ut att vara är det nog hög tid för pension, hon har nog gått och harvat liiite för länge på huset.. Skicka in någon ung syrra som inte är less på sitt jobb istället, någon som har läst kursen omvårdnad!

 

Nä, nu släpper vi den hemska historien och går vidare med dagens roliga tillgivelse.

 

Tindra och jag var iväg till Brukshundklubben här i stan och genomförde ett MH ( Mentalbeskrivning Hund på henne) Hon började ju löpa dagen innan hon skulle beskrivas förra gången så nu fick vi en ny chans via Sörmlands Rottweilerklubb.

Så vi trotsade regnet, värkande uppsvälld mage, hoppade...nja snarare kröp försiktigt i mjukisbyxorna som inte klämmer på onda magen, och åkte iväg till klubben.

Ut på banan i regnet som hund nr två.

Och tänk hon var så duktig så.!

 

Här väntar hon i bilen på sin tur.

Inte blev hon skrämd av skrammel, eller pistolskott, men spökena var lite läskiga då var det tryggare att stå bakom matte hos testledaren Petter och gruffa lite på dem.

Och den är stora blöta leriga kamptrasan ville hon inte bita i!

Nä matte har sagt att jag inte är en "kamphund" utan en kamhund, så de så...

 

I allafall tyckte domaren att hon var en riktigt trevlig liten söt terrier och att jag skulle vara nöjd med min avelsavkomma!

Det skulle vara så roligt om någon av hennes syskon också blev beskrivna...

Ville, Eddie, Andi, Tuva, Mindy, kom igen!

Så här ser iallafall ett MH protokoll ut:

 

Avslutar detta låååånga inlägg med farmors älskade tuffing!

 

Ha en riktigt trevlig vecka som kommer!

och vi skänker lilla ISA ( Wibrimic's Blue Moon Of Kentucky) en extra tanke, den lilla sötnosen har fått åka till Södra Djursjukhuset i dag akut med husse och matte och diagnostiserats med Anaplasmos.

Jag säger bara det....Jäkla Fästingar!!!

Krya på dig ISA vår egen lilla Trollstigsprinsessa!

 

Tjingeling!

 

 


Presentation


Välkommen att följa vår vardag!

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

GÄSTBOK

TRANSLATE THE BLOG HERE!


Skapa flashcards